onsdag 1 juni 2016

Mindlessness tack!

Om jag nu, mot förmodan, skulle vara lite sjukare än jag vill medge, hur sjuk är jag då? Hur mycket handlingsutrymme är det som jag bara inbillar mig att jag har?
Om jag lever i nån sorts förnekelse, är inte det ganska bra egentligen? Då kan jag ju göra mina små ryck och ha lite kul?

Nu har jag varit en mönsterpatient i tre dagar (vilket tillfälligtvis har sammanfallit med krasch, så jag har inte haft mycket val) och det är aptråkigt.

  • aptråkigt att inte orka vara vaken, det blir ingen ordning på tv-serierna då! Och nu är Bron slut, det har inte kommit nåt nytt avsnitt av Preacher och jag orkar faktiskt inte bry mig om fler husbyggarprogram. Sur!
  • aptråkigt med molande värk.
  • aptråkigt att köra guidade meditationer, och förresten blir jag arg på allt fjantpsykologiserande flum som att man skulle kunna tänka in energi på cellnivå och styra läkning med ett osynligt energiklot och andas hit och  andas dit och att man kan känna sig så tillfreds bara man mindfulnessar ordentligt. Skitsnack! 
  • aptråkigt att det enda jag har tillåtit mig att stiga upp ur soffan/sängen för att göra är städa köket och laga enklast möjliga mat. Inte ens duscha! (Eller jo, jag tog fram trädgårdsslangen och sprutade lite så ungarna fick kuta i strålen, det var kul och stod inte på min göra-lista. Jag kunde ju ha lagt den energin på att ta en dusch själv. I badrummet.)
  • aptråkigt att inte kunna följa utvecklingen i till exempel Pace-debaclet och andra händelser, bara för att jag inte kan läsa och koncentrera mig. 
  • aptråkigt att solen gassar och det är 23 grader ute. Och grannen borrar i betong hela dagarna, så även om jag hade orkat ligga ute och få lite sol så hade det blivit för klibbigt med hörselkåpor på.
Så jag funderar på att prova ett nytt sätt: Mindlessness! Om jag bara skulle göra det jag för ögonblicket hade lust till - så länge det nu går. Jag börjar kanske i morgon, för jag orkar inte resa mig och vara crazy just nu. Och om nån har några droger som skulle kunna speeda upp mig så tipsa gärna. Skit i konsekvenserna! 


5 kommentarer:

  1. Mediciner är mitt område. Börja med att dubbla sömnmedicinerna så att du säkert sover gott och i ett sträck. Grunda sen med typ Treo comp, koffeinet hjälper orken och kodeinet hjälper smärtan. Om du inte har gjort nåt särskilt borde du bli relativt smärtfri på den. Ta en på morgonen, en efter sex timmar, och sex timmar senare tar du en Naproxen och Alvedon, Naproxen verkar 12 timmar dvs när du sover. Sen behöver du lite konstgjord energi utöver koffeinet. Om dina barn inte har adhd får du hitta eget uppåttjack. Plattan kanske? Eller kolla på läkarlinjen eller nåt var de får sitt tentapigg ifrån. Och sen bara köööör. Jag hatar mindfulness. Tänk positivt så blir allt bra. INGET blir bra av att man tänker fint. Allt är precis som det är i alla fall. Så ett par feta svordomar kan vara mer verksamma än "andas in och ut och tänk dig att hela kroppen fylls av energi." #%$&{§!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite av mitt gnälliga humör kom sig nog av att jag fick för mig att experimentera med drogerna och utesluta Imovanet, vilket naturligtvis ledde till att jag inte sov så det störde. Men tänkte att det ordnar sig nog nästa natt. Vilket det ju inte gjorde (det kunde vem som helst med ME ha berättat för mig, men jag visste ju inte om det gällde just MIG). Nu har jag återgått till ordinarie pillerdiet och kryddar den med svordomar för säkerhets skull.
      Dagtidsdroger behövs definitivt, mina barn är stillsamma små varelser som tar hänsyn till hörselkåpebärande handikappmödrar och sätter sig och läser en bok eller spelar minecraft tills man tvingar dem att sluta. Så hit med lite centralstimulerande till hela familjen på en gång! T satt och läste Twilightsagan (du vet vampyrer och grejer) sex timmar med bara ett ytterst kort avbrott för studsmattan. Och sa att det faktiskt stod på boken att den var allvarligt beroendeframkallande.

      Radera
  2. Mediciner är mitt område. Börja med att dubbla sömnmedicinerna så att du säkert sover gott och i ett sträck. Grunda sen med typ Treo comp, koffeinet hjälper orken och kodeinet hjälper smärtan. Om du inte har gjort nåt särskilt borde du bli relativt smärtfri på den. Ta en på morgonen, en efter sex timmar, och sex timmar senare tar du en Naproxen och Alvedon, Naproxen verkar 12 timmar dvs när du sover. Sen behöver du lite konstgjord energi utöver koffeinet. Om dina barn inte har adhd får du hitta eget uppåttjack. Plattan kanske? Eller kolla på läkarlinjen eller nåt var de får sitt tentapigg ifrån. Och sen bara köööör. Jag hatar mindfulness. Tänk positivt så blir allt bra. INGET blir bra av att man tänker fint. Allt är precis som det är i alla fall. Så ett par feta svordomar kan vara mer verksamma än "andas in och ut och tänk dig att hela kroppen fylls av energi." #%$&{§!!!

    SvaraRadera
  3. Mindless kram kommer här! Undrar hur tråkigt apor egentligen har. Inte för att märka ord, utan för att min hjärna glömde vad jag skulle skriva till dig.
    Jo, australiska serien The Code på Netflix var riktigt bra. Och Blå ögon har jag plöjt om på SVT Play. Liksom tråkgulliga Livet i Fagervik som inte var så fantastisk men nåt att roa sig med.
    Men idag har jag legat i hammocken med raggsockor och filt och undrat varför andra svettas. Och så har jag sett tio minuter i taget av Masjävlar som finns på SVT, och undrat varför den kallas komedi när jag bara gråter av den. Skön gråt iofs. Sen grät jag till Ron Davis också. Om du nu undrar vad andra har gjort.
    Jag hade tänkt muntra upp dig. Gör det nästa gång istället. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, du påminde mig om att jag inte har behövt raggsockor idag (för första gången den här veckan). Jag kanske håller på att bli frisk?

      Radera