lördag 23 juli 2016

Golvad

Den karibiska influensan har fullkomligt knockat mig och som vanligt när kroppen kraschar hänger psyket med. Jag är till exempel arg på alla som inte skärper sig och får saker gjorda trots att de inte har vare sig influensa eller ME.
En gammal kompis sedan många år beklagar sig över att hon är förkyld och förpassad til snörvel mellan soffa och säng och hon har fått närmare femtio peppande hälsningar. Men inte slutar hon gnälla över sin jävla snuva för det. "Kom igen när du har haft skiten i fem år och förmodligen aldrig blir frisk" skrev jag inte till henne.
Igår kände jag att jag kunde stå utan stöd och hela huvudet var (tack vare nässprej och Alvedon) inte totalt hoptjorvat, så jag målade ett par fönsterbågar. För har man en liten smula kraft vill man ju utnyttja tillfället. Och idag råkade jag i gräl med maken på grund av samma urbota envishet eller vad det nu är.


Han förklarade att när normala människor får influensa så bäddar de ner sig i några dagar och låter kroppen läkas. De är passiva. Men så gör inte jag, för oavsett var jag befinner mig på sjukhetsskalan så har jag en liten luther som driver på och så fort jag kan stå upp så är jag på och ska göra nåt. Och idag har jag stapplat runt som en okontaktbar zombie och ändå fått för mig att diska, till exempel.
Ja precis, tyckte jag. Tänk vad bra världen skulle vara om alla gjorde så! Om folk verkligen försökte göra nån sak bättre så fort de bara kunde stå. Eller sitta.
Men han fick det att låta som om det vore jag som var den galna och inte världen. Men jag kan ju inte vänta med att laga något gott till nån eller att fixa nåt hemma till en dag jag mår bra, för den dagen kanske aldrig kommer!
Jag carpar diem! Ja utom just nu när jag är ledsen för att jag blev så arg på min man.

torsdag 21 juli 2016

Julibacill

Hela släkten är drabbad av nån nedra sommarförkylning och går och hostar och skräller. Jag med, så trots Alvedon och nässprej har jag inte fått nåt vettigt gjort.
Eller jo, jag har lagat middag på vedspisen för det blev strömavbrott mitt upp i alltihop. Är helt färdig och bäddade ner mig redan kl 20. Ungarna kommer väl in och lägger sig när de blir trötta. Hoppas jag.


Dagens tacksamhet:


Min syster som dammsög hela undervåningen och fick det att låta som om JAG gjort HENNE en tjänst genom att ligga och titta på Teletubbies med ljuvligaste S under tiden.


Det som uppfann nässprej!


Elektricitet. Vad praktiskt det är i värmeböljan! Ja när den levereras som den ska i alla fall.


Min man som jag önskar jag kunde avlasta och göra roliga saker med!

onsdag 20 juli 2016

Bloggtorka

Jag har inte skrivit på ett tag för jag har två projekt som är så roliga:
1) Skrapar och ska snart kitta och måla en fönsterbåge. Har visserligen förmerat arbetet genom att även knäcka en av rutorna, men det är ändå ett sånt projekt som tar mer tid än man tror. Särskilt om man kraschar och blir förkyld mitt upp i alltihop.
2) Syr ett överdrag till soffan. Förra året köpte jag en begagnad hörnbäddsoffa till landet, men trots skumtvätt och gnoende så ser den sunkig ut och nu har dessutom katten redan hunnit köpa sönder den här och var. Ett nytt överdrag på Bemz kostar tio gånger mer än soffan kostade, så det är inget alternativ. Men så kom jag på att jag ju köpte en rulle möbeltyg för att klä om dynorna i båten för typ sju år sen (dvs innan jag blev sjuk) och den har ju bara legat sen dess. Och nu funderar vi på att sälja båten och då är det ju strunt samma med dynorna. Så jag syr ett överdrag till soffan i stället och det blir så himla bra! (Hade jag fattat hur man lägger in foton på bloggen hade jag kommit med bildbevis!)


Ja, så all kraft som inte går åt till att leva går till projekten. Och så ska man ju ha namnsdagskalas jämt och samt, så det blir inte mycket bloggat här inte

torsdag 14 juli 2016

Medgivande

Okej då. Det var en krasch. Ni vet den där sorten där man är redo att flyga i strupen på den som låter lite för mycket eller uttalar sig om fel saker så man bäddar ner sig och tar ett par Alvedon mot diverse krämpor och hoppas på att bli bjuden på tårta på sängen - OM man orkar hålla skeden.
Och det funkade: vi firade Folke idag (morfar, som visserligen varit död i ca 30 år men som väl ändå har namnsdag och systersonen som är världens bästa och högst levande sjuåring).
Så jag fick min tårta på sängen. Sånt hjälper åtminstone temporärt. Nu ska jag krascha vidare!

onsdag 13 juli 2016

Goda dagar, fasteutvärdering

Efter faatan var jag glad att få tugga igen. Faktiskt så glad att magen inte jublade. Och sen fick jag ny energi, precis som jag hoppats. Faktiskt så mycket energi att jag kunde ha mina mostrar på sillunch på måndagen OCH baka bullar OCH ta ett snabbt dopp i våran damm (vi har som en lagun i vår strand där vattnet är ett par grader varmare än utanför). Pejsade förstås mellan och kände mig inte precis frisk, men hade definitivt mer energi än på månader. Frågan var ju bara om det var jag som var speedad och snart skulle ligga som ett kolli.
Men i går var det likadant: kunde vara uppe lite och började givetvis på ett alldeles för stort projekt (renovera en fönsterbåge, men det är faktiskt ett arbete som går att dela upp i små moment). Och så plockade jag undan i tv-rummet. Och låg på stranden en halvtimme. Och hade syster yster med familj på middag (vilket iofs nästan är en arbetsbesparing för då får jag ju så mkt hjälp). Pejsade mellan. Sammanlagt låg jag nog ändå i sängen halva dan, men det betyder ju också att jag kunde vara mer eller mindre uppe halva dan. När hände det sist? Blev förstås trött. Men inte sådär förlamande trött som jag skulle ha blivit i vanliga fall. Fick lite ont i halsen och ömma lymfkörtlar, men inte mer. Det kan jag leva med!


Så frågan är: fortsätter det eller blir det krasch?


Uppdatering på kvällskvisten: Visst räknas det inte riktigt som krasch med huvudvärk och att man sover middag 4,5 timme?

söndag 10 juli 2016

Fastedag 3

Det blev för ensamt och tråkigt så i morse åkte jag ut till familjen på ön.
Har inte kännt nån särskild hunger idag heller. Yrslig och febrig däremot och det känns som att jag har huvudet i en burk som gör att jag inte ser ordentlig och hjärnan är grötigare än nånsin. Men fortfarande inom ramen för vad som skulle kunna vara ME-symtom.


Ja, så var det med det, ikväll efter sju får jag börja äta igen. Det var ju ingen stor grej det här!

lördag 9 juli 2016

Fasta, dag 2

Det är helt märkligt, för trots att jag inte var jättetaggad (utan snarare bad maken om skäl till att skjuta upp det hela och har tjatat om att han ska be mig avbryta och komma hem till familjen, för det är så ensamt och tråkigt utan dem och jag saknar honom - det vore mycket roligare om han vore här och fastade med mig) så har jag inte känt att det är svårt på något sätt. 
Det är långtråkigt, jag saknar sysselsättningen att fixa med mat och att äta goda saker, men jag är inte så hungrig att jag skulle vilja äta. 

Nåja, jag har ju avstått från att titta på "Hela England bakar" förstås, för att inte väcka den björn som sover. Men annars känns det inte annorlunda än vanligt,  Lite huvudvärk, men om det beror på det ena eller det andra, det går ju inte att avgöra, om inte annat så åskar det ju. Yrsel och trög i både kropp och sinne - så är det ju för jämnan i varierande grad. Så jag sörplar vidare på mina buljonger och väntar på när jag ska börja känna mig sådär dålig som folk säger att man ska göra. Kanske i morgon?

fredag 8 juli 2016

Terapeutisk fasta


När datorn eller telefonen hänger sig så är bland det första man tar till att starta om. Och om det inte funkar för att det verkligen har hängt sig så tar man väl ur batteriet en stund. För då, när det startar upp, så kör det igång en system recovery av nåt slag och sen funkar det igen.

Lite så är tanken med terapeutisk fasta.
Det sparkar igång immunförsvaret, kör ett varv cell recovery och gör att man mår allmänt bättre. Rekommenderas vid livsstilssjukdomar och inflammatoriska sjukdomar till exempel, men jag vet inte riktigt hur det är vid ME.
Ni vet det där med metabolomiken som jag skrev om härom veckan, dvs ämnesomsättningen i cellerna? Är det bra att utsätta redan dåligt fungerande celler för en rejäl prövning - är det det minsta likt att tex träna så vet vi ju att det är dåligt och kan ge långvarig försämring, men om det ger en omstart och skapar balans så är det ju toppen.
Det verkar ju, när man läser tex Jonas Bergqvist (länk nedan) som att det rent teoretiskt sett vore hur bra som helst att köra en terapeutisk fasta lite då och då, men det finns så himla mycket som låter som bra idéer och som gör en sjukare, så jag har fegat lite. Och frågat runt bland ME-sjuka som provat. Och resultaten verkar blandade: någon märkte ingen skillnad medan någon blev piggare i flera månader. Tyvärr blev ingen frisk, men det hade jag kanske inte trott heller.

Så hur går det till?
Jo man äter förstås ingenting. Dricker vatten, örtté och buljong. Inga grönsaksjuicer. Inget kaffe eller te, eller ja, det beror på vems protokoll man följer. I minst 3 dagar, det är nämligen först på tredje dagen kroppen gjort sig av med gamla glukogendepåer och börjat rensat ut. Läs mer i bergqvist-länken här nedan. Sen håller man på så i upp till 20 dagar, fast så galen är jag inte, utan jag tar en dag i taget och hoppas jag står ut till på måndag. Lämnar inga garantier för ens det, dock.






Det har skrivits väldigt lite om terapeutisk fasta och ME, men jag hittade den här på Pubmed. Men kom inte åt den, tråkigt nog. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/m/pubmed/26315446/?i=1&from=cfs


lördag 2 juli 2016

Mera gnäll

Ni vet känslan när man just har ryckt bort ett plåster? Och huden känns naken som om ett lager saknas. Eller lite solsveda i kombination med tusen nålar. Av nån anledning har jag det på stora delar av kroppen, det började på ena armen och har spridit sig. Utöver influensavärk och allmänn däckning.
Vad är nu det för påfund? Jag som ville vara pigg nu när både make och dotter kommer hem från jobb och kompisvistelse. Har i alla fall sminkat mig för att de inte ska mötas av sju svåra år-synen de första de ser. Hoppas det lurar någon!

fredag 1 juli 2016

Skrutt

Det blir aldrig som man tänkt sig.
Till exempel tänkte jag torka av fönsterbrädorna på verandan. Och så tänkte jag äta middag hos pappa och mamma, jag skulle få skjuts fram och tillbaka, mat och dessutom låna symaskinen och sy två sömmar på ett överdrag till kökssoffan, men blev tvungen att ringa återbud. Trist, för jag har nog inte varit hem till dem än i år.
Istället har jag legat och vilat, sovit och mest haft en kudde över huvudet mot alla ljud, men mår inte ett smack bättre för det.
Först förstod jag inte varför jag blivit så extra dålig -jag har ju just skrutit till höger och vänster om att jag är lite extra sommarfrisk, men sen kom jag på att jag ju åkte hem till stan i tisdags och var hemma för att ta emot vår RUT under onsdagen och sen åkte tillbaka till ön på kvällen. Låg och vilade nästan hela dagen igår, men kände mig inte direkt dålig, så jag trodde att jag hade sluppit undan.


Är makalöst trött på den här oberäkneliga sjukdomen!