torsdag 14 juli 2016

Medgivande

Okej då. Det var en krasch. Ni vet den där sorten där man är redo att flyga i strupen på den som låter lite för mycket eller uttalar sig om fel saker så man bäddar ner sig och tar ett par Alvedon mot diverse krämpor och hoppas på att bli bjuden på tårta på sängen - OM man orkar hålla skeden.
Och det funkade: vi firade Folke idag (morfar, som visserligen varit död i ca 30 år men som väl ändå har namnsdag och systersonen som är världens bästa och högst levande sjuåring).
Så jag fick min tårta på sängen. Sånt hjälper åtminstone temporärt. Nu ska jag krascha vidare!

4 kommentarer:

  1. Vad orättvist! Den som har fastat tre dagar borde belönas med nåt helt annat än tråksymptom. Hoppas immunförsvaret fattar grejen ändå. Jag har mått bättre senaste veckan (minus idag) än på länge. Undrar om det är för att jag har låtit bli att halvfasta. Nej, troligen inte. Vill gå på det igen, men attans vad svårt det är när rutinerna bryts. Senast på måndag lovat jag härmed. Två veckors semester får räcka.
    Nu pratade jag visst om mig själv istället för att skicka imponerade tillrop. De kommer här: Oooh! Aaaah! Asbra jobbat! Må din krasch vika hädan genast.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att kraschen kom för att jag började renovera fönster.
      Tack för tillropen! Bollar tillbaks dem så kanske du känner dig peppad nog att ta nya tag.

      Radera
  2. Åh nej så onödigt med krasch. Kan inte våra kroppar säga till lite försiktigare om vu nu råkat göra mer än kroppen går med på? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Helst så försiktigt att nan med lätthet skulle kunna ignorera signalerna. Eller just ja, det kanske var det som var poängen ja ...

      Radera